Inser att det finns två helt olika sidor av mig, beroende på vem jag umgås med.
Oftast kan man se mig som lite kaxig, sprallig och full med odygdiga påhitt men ibland kommer min blyga sida fram och då upplevs jag som tystlåten, inåtvänd och en som aldrig ens skulle kunna tänka sig att hitta på ett endaste hyss.
Som min goda vän D uttryckte sig här om dan "Man får två Mikaela till priset av en". Vem som är den rätte av dom två? Det har inte ens jag kunnat lista ut efter alla dessa år.
Idag laddar jag för nattjobb med en härlig promenad i solskenet. Katten har också passat på att sitta ute i solen och hon njuter minst lika mycket som jag. Särskilt efter att ha jagat bort alla traktens katter och får ha reviret alldeles för sig själv. Hon må va liten till växten (som en 6 månaders kattunge) men hon är kaxig som få! Lite som jag. Vi passar som ihop.
Månne vi e släkt????? ja e exakt lika! Ibland spralli, full me bus å kan jö va som helst, typ. Å ibland e ja mycke tystlåten o sejr int na å gör inge väsen av mig.
SvaraRadera